Det vi missar när vi pekar ut dessa problem bland unga är faktiskt halva sanningen; att mobbning är en del av ett socialt klimat som finns bland alla åldrar.
Mobbning är i själva verket en uråldrig företeelse som existerade långt innan Internet - och för att hitta lösningar på detta ”ständigt växande” problem så måste vi börja i rätt ände. Vi måste gå tillbaka till problemets grund och börja med oss själva, vi vuxna som ska vara förebilder för unga människor. Det finns ingen särskild ondskefull människotyp eller åldersgrupp som mobbar.
Mobbing beror på ett flertal samverkande faktorer, där rädsla, maktlöshet, avundsjuka och bristande självkänsla ligger till grund.
Mobbing är svåråtkomligt, därför att det sker subtilt och ofta rättfärdigas på olika sätt. Det heter ärlighet. Det heter omtanke. Det heter att en människa, barn eller vuxen, är rent ut sagt konstig och skitjobbig och får skylla sig själv när ingen tycker om den.
Det är väldigt lätt att behandla andra människor illa, särskilt på nätet. Dels för att vi slipper se reaktionen och dels för att det finns en föreställning om att ”lite skit får man tåla” på nätet. Nätet är verkligt men ändå inte. Det är snabbt, enkelt och effektivt att skriva ett kort meddelande och trycka på ”skicka”.
På Fryshuset möter vi många barn och ungdomar, i många olika situationer. Vi möter dem i avhopparsammanhang, idrottsverksamhet, gruppverksamhet, kontaktmannaskap och via Internetforum. Vi vet att mobbing inte börjar och slutar i skolan, fritidsverksamheten eller på Internet. Grunden ligger någon helt annanstans och för att någonsin komma till rätta med det komplexa fenomen som är kränkande särbehandling måste vi börja i rätt ände.
I våra möten med ungdomar arbetar vi på Fryshuset alltid först och främst för att stärka självkänsla, självförtroende och självkännedom. Saknas självkänsla finns alltid rädsla att inte duga. Den rädslan ligger sedan till grund för att peka ut andra till att vara just så dåliga och konstiga som man känner sig.
Jag tror inte att vi någonsin kommer att kunna eliminera kränkande särbehandling. Det ligger för djupt i människans natur att stöta ut det som är okänt, hotande eller skrämmande. Men vi kan sträva efter att så långt det är möjligt arbeta för ett mer tolerant och öppet samhällsklimat, och då måste vi vuxna börja arbeta med oss själva och hur vi beter oss mot varandra.
Så länge det anses ok att gräla på Facebook, skylta med vårdnadstvister och arvstvister online, spy ut ilska och hat på Newsmill eller Aftonbladet för att folk helt enkelt ”får tåla lite skit”, så kan vi rimligen inte begära att våra barn och unga ska bete sig bättre. Varken på nätet eller någon annanstans.
Helena Meyer
samordnare för Fryshusets Nätvandrare som bedriver samtalsstöd på Internet
Katja Wåhlström
journalist vid Fryshusets marknads- och kommunikationsavdelning och klientstödjare vid Exit – Fryshusets avhopparverksamhet