Praktiken är givetvis en utmaning i sig, plötsligt förväntar sig folk att jag kan någonting. Och det är ganska rimligt kan man tycka, men kan jag någonting då? Fantastisk utmaning. Förhoppningsvis kommer det nu bli mycket tydligare vad jag vill göra här i livet. Eller så blir det väldigt klart vad jag inte vill göra. Hursomhaver, det känns som en mycket bra och rolig praktikplats med mycket inspirerande och drivande människor! Heja Heja!
Förutom praktiken då, som faktiskt är anledningen till att jag sitter i Stockholm, har jag 3 utmaningar framför mig, låt mig presentera dessa:
Utmaning 1: Överleva.
Principiellt skulle jag aldrig bosätta mig i Stockholm, även om jag är halvt 08a. Bonde som jag är, har jag all rätt att vara klyschig när jag säger att det är stressigt, folk precis överallt, dyrt och drygt. Denna bonde har dock, mot sin förskräckelse, redan börjat anpassa sig till detta magsårsframbringande beteende; jag har redan börjat springa i tunnelbanetrappan för att hinna med tåget, blicka ont och ge fällben på långsamtgående individer.
Detta skrämmer mig lite. Vem vet vad jag får för mig härnäst, jag vill inte veta. Men alla gillar skåningar, så jag har en stadig och trygg utgångspunkt. Charmerande, fantastiska varelser som är tacksamma att driva med. Härmed får därför Stockholm lite av det bästa från Skåne. Enbart till låns dock, vi pratar här 3 månader och då hinner man inte bli bosatt tänker jag. Så jag vidhåller min princip. Å andra sidan kan det hända att denna princip eventuellt, möjligtvis, kanske kommer ha ändrats i mitten av april, men det kommer jag aldrig erkänna i sådant fall.
Utmaning 2: Boyta 55 kvm, tillsammans med tre andra, varav en okänd. Har jag inte skaffat mig ovänner förr så är detta ett ypperligt tillfälle. Bra träning för en konflikträdd bonde. Synd bara att de potentiella ovännerna nu är just goda vänner. Krockande morgonrutiner, klädhögar, toarullen slut, diskberg, gammal mjölk, ja listan kan göras lång över var frön kan sås till irritation. Än så länge har det inte uppdagats något problem. Det går långt över förväntan bra, så bra att jag nu snart börjar undra var haken är.
Utmaning 3: Ekonomin.
I Stockholm behöver man pengar. Jag har alltid haft pengar över från CSN varje månad. Jag sparar. Snålar inte, sparar bara. Tills nu. Knappt hade det gått en vecka och mina pengar tog SLUT. Nu trillade dem visserligen in igen, som de gör, men milda makter som jag har gått lös på shopping. Verkar det rimligt att göra det när man knappt har pengar kvar? VAD hände? Och NÄR hände det? Kanske inte är så svårt att hålla i stålarna i mindre städer, där klädutbudet ligger efter en säsong och ölen kostar 26 kronor. Jag besvärar mitt unga sinne med denna utveckling. Fast alltså, de känns bra att vara såhär snygg.
Jag är en optimist, naiv är jag också; annars hade jag inte fixat boende på 55kvm tillsammans med tre andra, så någonstans har jag ju tänkta att det löser sig. CSN försäkrar mig om pengarna förr eller senare och så fort jag får springa naken på de skånska slätterna igen, så kommer alla Stockholms syndrom falla av mig. Det får bli en utvärdering i april och se hur jag tacklat dessa tre utmaningar.
Tills dess, lev och må.