Enstaka hedersvåldsincidenter är inte isolerade utan måste förstås i ett större socialt kontext av faktorer som rykte, anseende, relativ social status och hållbara relationer.

En hederskultur är baserat på en högt värderad patriarkal makt som enligt gruppen kan försvaras med alla medel. I dessa sociala miljöer är mannens rykte beroende av ett trovärdigt hot om våld.

Hederskulturer finns oftast i patriarkala samhällen med bristfälliga juridiska institutioner och statliga mekanismer där personer i stor utsträckning fått förlita sig till det skydd dom själva kan erbjuda genom heder och genom ett socialt anseende. Social och ekonomisk marginalisering i samhället är också en förstärkande faktor i upprätthållandet av hederskulturer.

En religion eller en folkgrupp kan aldrig hållas ansvarig för övergrepp som begås

av enskilda personer. Detta gäller även i de fall då personen som begår ett övergrepp ser sig själv ha agerat som representant för en viss religion och där religionen har används som ett maktinstrument för att exempelvis berättiga förtryck av kvinnor. Även i de fall där våld och övergrepp i hederns namn är systematiska betyder det inte att samtliga bekännare av en religion bejakar eller stödjer övergreppen.

Elektras ståndpunkt är att ingen form av våld eller kränkning kan rättfärdigas som en del av en kultur eller en religion.