En hederskultur är baserat på uppfattningen att mannens heder är beroende av andra familjemedlemmars sociala beteende. Av särskild vikt är de kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet som också utgör gränser mellan heder och skam.

Hedersvåld utövas av kollektivet (gruppen, familjen) som en legitim, oundviklig handling för att straffa kvinnors olydnad, bevara och rentvå familjens heder och värna om familjens sociala anseende. Våldet är kollektivt planerat, kollektivt sanktionerat och ofta kollektivt utövat. Förövarna skyddas av kollektivet, vilket

också leder till få anmälningar och åtal.

Det hedersrelaterade våldet är framförallt psykiskt våld: kränkningar, skambeläggning, förödmjukelse, ingen möjlighet till privatliv, nervärdering, undandragen kärlek och omsorg, förskjutning, förföljelse och hot.

Det sociala våldet yttrar sig i isolering, förbud att delta i normala aktiviteter i samhället, tvång till avvikande klädsel och beteende, deprivation, ofrivilligt bortrövande, arrangerat äktenskap.

Samtliga är direkta kränkningar av individens grundläggande rättigheter som är skyddade både av nationell och internationell lagstiftning. Trots detta fortsätter kränkningarna dagligen, ofta i tystnad, och straffriheten är stor då få anmäler.

Våldet drabbar i störst utsträckning kvinnor, framförallt unga kvinnor, men även män kan drabbas genom att de tvingas till äktenskap. Dessutom kan hedersförtrycket också drabba män som stödjer eller beskyddar en utsatt kvinna; inleder en relation med en kvinna som anses tillhöra en annan man; inleder en relation med en kvinna mot hennes familjs vilja; eller lever som homo- eller bisexuell.