Du kan inte stoppa din tonåring från att bli extremist.
Första steget att vinna tillbaka ditt barn är att erkänna att du är maktlös.
Fiona Smith var en upplyst, fördomsfri, vänsterliberal, som uppfostrade sina barn att se varje människa som en individ.
I vänkretsen i södra London fanns människor från hela världen. Fionas dotter och två söner växte upp med svarta, indiska och grekiska kamrater.
Så började hennes äldsta son Mark i högstadiet. En dag kom han hem och berättade hur några svarta elever hotat honom med kniv och stulit hans pengar. Trakasserierna fortsatte, ingen lärare ingrep. "De är rädda för att bli kallade rasister", sa Mark.

Vid tretton års ålder bestämde sig Mark för att slå tillbaka. Han gick med i det rasistiska British National Party (BNP). Strax efteråt fick han sällskap av Fionas yngsta son, Philip. Sönerna rakade av sig håret, satte upp rasistiska affischer på sitt rum, började lyssna på vit makt-musik och deltog i rasistiska möten, konserter och demonstrationer.
Fiona Smith plockade ner affischerna. Sönerna satte upp nya. Hon diskuterade, argumenterade och överöste Mark och Philip med fakta. De sa att hon var naiv och inte fattade hur samhället såg ut i "verkligheten".
Det fanns de som ansåg att hon skulle ta i med "hårdhandskarna" och "tvinga" sönerna att lämna BNP. Men Fiona bestämde sig för en annan taktik: "Jag lyssnade på deras argument, sedan sa jag vad jag själv tyckte. Det fanns ingen möjlighet för mig att förbjuda dem att ha sina egna åsikter," säger hon till den brittiska tidningen The Observer.

Sönernas engagemang i BNP ledde till att de greps av polisen, hamnade i slagsmål och i vissa perioder gick under jorden. En dag slog Fiona på teven och fick se sina söner marschera i en rasistisk demonstration.
Dottern Eve fick problem i skolan på grund av brödernas politiska åsikter. Fiona bröt samman.
Till slut greps Mark av polisen i Tyskland. Kamraterna svek. Rörelsens prat om "absolut solidaritet" var bara snack.
Kvar fanns bara Fiona.

Idag är Mark och Philip runt tjugofem. Båda har lämnat extremismen och har daglig kontakt med sin mor.

Enligt Gerison Lansdown - tidigare chef för brittiska Children's Rights Office, numera fristående expert i frågor som rör barns rättigheter -  handlade Fiona Smith rätt:
"Fiona tog klart avstånd från sina söners politiska åsikter, men markerade samtidigt att de som individer har ett fritt val - därför har hon fortfarande bra kontakt med dem."
Den som däremot försöker vinna kampen mot rasismen genom att ställa sina barn inför ultimatum riskerar att bli grymt besviken. Att tvinga nästan vuxna människor att sluta tänka på ett visst sätt är dömt att misslyckas.
Men att erkänna att man är maktlös inför sina barns tankar och åsikter är inte detsamma som att förbli passiv och ge upp.
Förutom att hela tiden markera sin egen - förhoppningsvis demokratiska - ståndpunkt betonar Gerison Lansdown vikten av att söka kontakt med andra föräldrar, med samma problem; dels för att bryta skammen och självförebråelserna, dels för att få politiker och polis att agera.

Du kan inte stoppa din tonåring från att bli extremist. Men du kan vinna tillbaka ditt vuxna barn genom att vänta - och stå kvar när alla andra förfasas och drar sig undan.

JONAS HÅLLÉN
Frilansjournalist