- ”Svaret finns i likheterna, inte detaljerna” säger Camila Salazar Atias under föreläsningen ”Från grupp till individ” på fryshuset i Stockholm. Föreläsningen handlar om de ouppfyllda behov som gör att gäng finns.

Detaljerna, gängens olika uttryck och åsikter, varierar i oändligt många former medan individernas likheter stämmer överens i samtliga gäng, menar Camila. Människor har alla ett grundbehov. När detta behov inte är mött försöker personer på olika sätt fylla det hålet. Att gå med i ett gäng kan vara ett sätt, ett försök att reparera något som innan inte fungerat.

Identitet, alternativ familj, arv och miljö är de nyckelord som Camila själv använder när hon ska förklara varför gängkulturen kan locka unga individer.

Saker som att vara osynlig, maktlös, att inte tillhöra någonstans, att det inte är någon som ser, hör, bryr sig. Personer som växt upp i destruktiva och dysfunktionella familjer som letar efter trygghet, stöd. Att komma från fattiga, otrygga områden där mycket våld förekommer, och där vänner eller familjemedlemmar kanske redan är involverade i olika gäng eller kriminalitet. Alla dessa är faktorer är likheter, som får människor att dras till gängen.

Hålen i samhällets egna skyddsnät ger gängkulturen dragningskraft. Det är en plats där människor som fallit igenom kan bli sedda, kan få en plats, en identitet. Det blir ett sätt att få makt, stolthet, att bli hörd. Lite som att ge ohörda stämmor en mikrofon, för att få samhällets uppmärksamhet. I gängen bildas en sammanhållning, en plats där människor med likande erfarenheter relaterar till varandra och ger stöd. Gängens samhörighet ger beskydd och bildar en enad front mot omvärlden. En ny familj för de som inte har något att förlora.

CIDES, center för information om destruktiva subkulturer, är fryshusets projekt. Sedan ett och ett halvt år tillbaka jobbar CIDES med att nå ut med den berörda gruppen av unga och deras rätt till grundläggande behov. På så sätt försöker de förebygga och motverka negativ gängbildning, skapa alternativ. För utan behovet skulle gängen inte finnas.

Text och bild: Elin Ekstrand Elmström, Tollare Folkhgöskola.