Vad är PBL?

Tanken bakom problembaserat lärande är att motivera och stimulera eleverna till att vilja veta mera om ett problem, händelse eller fenomen. Undervisningen utgår från denna händelse, som i PBL kallas utgångspunkt. Utgångspunkten skall vara något som eleverna känner igen, men ska samtidigt ”trigga” dem att vilja veta mera. Man utgår från elevens egna frågor och funderingar och inte, som i mer traditionell undervisning, det läraren anser att eleven bör ta reda på. För att eleverna ska få den kunskap som kursplanen föreskriver får de inför varje projekt en studieguide över vad de ska lära sig, betygskriterier, hur kunskaperna ska prövas och referenslistor över böcker, länkar, etc.

PBL bygger på teorier om lärandet, utvecklade av bl.a. Piaget, Vygotsky och Bruner, men även teorier om motivation, behov, studiestrategier, kunskapsutveckling samt grupper och grupprocesser.

Hur uppstod pedagogiken?

PBL uppstod på läkarutbildningen vid Mc Master Universitetet strax utanför Toronto i Kanada i slutet på 1960-talet. En lärare på läkarutbildningen vid namn H. Barrow upptäckte att då läkarkandidaterna efter fyra års teoretiska studier kom ut i den kliniska praktiken kunde de inte omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken och att de ofta hade glömt mycket av det de lärt sig.

All pedagogisk forskning visar att man lär sig i ett sammanhang. I skolan lär man sig för proven och i vardagslivet lär man sig det som krävs för att klara en speciell uppgift. Den information och kunskap som man inte använder försvinner. Barrow införde därför ett system där studenterna istället för att läsa ämnesvis fick patientfall där de måste ta reda på den kunskap som behövs för att förstå fallet och sedan behandla det.

PBL infördes i Sverige 1986 på Hälsouniversitetet i Linköping.

Samtidigt med PBL:s införande integrerades även läkarutbildningen med de medellånga vårdutbildningarna som arbetsterapi- sjuksköterske- sjukgymnast- och social omsorgsutbildningen genom att läsa de första tio veckorna tillsammans. Skälet till dessa förändringar var dels att utbildningarna behövde förnyas vad gällde pedagogiska metoder, dels att studenterna som sedan skulle samarbeta i vården fick börja göra det i basgrupper kring olika ”vårdscenario” redan under utbildningen.

Hur vanligt är PBL i svenska gymnasieskolor?

Exakt hur vanligt förekommande det är, är svårt att säga, men att undervisningen är helt problembaserad som på Fryshusets Gymnasium är nog mindre vanligt förekommande. På vissa gymnasieprogram är det mer vanligt med problembaserat lärande, som t.ex. Omvårdnadsprogrammet.

Ligger ämnesintegrering ”inbakat” i PBL?

I så fall, hur uppfyller man kunskapskraven i respektive ämne? PBL kan vara ämnesintegrerat, vilket är den ursprungliga tanken, men det kan också vara så att man bara problembaserar ett ämne.

Då undervisningen är problembaserad är det viktigt att definiera vad som är ”kärnan i ämnet”, dvs. vad som är det viktigaste inom matematik, engelska, svenska etc. i respektive kurs. Kursplanens mål är vida, just för att lärarna skall ha en viss frihet – inom bestämda ramar – att definiera vad som är väsentligt. Detta behöver lärarna göra oavsett vilken metod en skola har. Efter detta integreras kurser/ämnen i teman – på FKC kallas de projekt – där det kan vara naturligt att läsa dem ihop. På en fordonslinje skulle det t ex vara naturligt att integrera ämnen i ett projekt kallat ”Bilen”, då bilar kanske är den främsta anledningen till att ungdomar valt just den linjen. I projektet Bilen kan viss historia, samhällskunskap – vad bilen har för betydelse i samhället, miljöaspekter etc – mekanik och fordonslära ingå. Eleverna får några utgångspunkter att arbeta med – en utgångspunkt som berör de första bilarna, en annan om moderna bilar, en tredje om en trafikolycka etc. Det är bara den egna fantasin och målen i kursplanen som kan begränsa skapandet av fall eller utgångspunkter att utgå från för att skapa intresse hos eleverna.

Hur ligger elever med PBL betygsmässigt i jämförelse med elever med traditionell pedagogik?

I det material jag känner till finns ingen skillnad. Jag har själv varit med och utvärderat PBL på Omvårdnadsprogrammet vid en gymnasieskola där den problembaserade utbildningen jämfördes med samma utbildning som inte var problembaserad. Bl.a. ingick en skrivning som eleverna med problembaserad undervisning klarade bättre. Det finns dock inget entydigt svar - i utvärderingar har elever med traditionell utbildning ibland bättre resultat och ibland vice versa.

Vilka fördelar och nackdelar finns med PBL?

En sak att ha i åtanke är att även eleverna måste lära sig metoden. Är man insocialiserad i en mer traditionell kunskapsförmedlingstradition så förväntar man sig att läraren skall tala om vad man behöver lära sig. Det tar ofta en till två terminer att ”omskola” eleverna till PBL. Elever som går i en skola som är problembaserad blir duktigare på att söka information, kritiskt värdera den, samtidigt som de tränas i att arbeta i grupp. Grupparbetet syftar inte till att göra ett gemensamt arbete, utan att hjälpa varandra att bearbeta den litteratur och övrig information som finns inom projektet så att var och en kan prestera ett bra resultat vid examination.

Grupparbete i PBL kallas basgruppsarbete och denna basgrupp har en handledare, vars uppgift är att genom att ställa processfrågor (vad, hur, varför?) hjälpa gruppen att komma fram till sina frågor och funderingar. Handledaren är inte kunskapsförmedlare, dvs. svarar inte på frågor utan hjälper till att skapa frågor.

Gunilla Petersson är filosofie doktor i pedagogik och har doktorerat på hur kunskap utvecklas hos studerande. Gunilla har också arbetat med PBL sedan det infördes i Svergie, både som lärare, utbildare, handledare och utvärderare.