DET ÄR MYCKET folk på Centralen i Stockholm när coachen Helena letar efter tolvåriga Melanie som hon har träffat sedan april 2008. De ska på Cosmonova och Melanies mamma har ringt och rapporterat att hon har satt sig på pendeln på avtalad tid. Men nu är hon snart tio minuter sen.
- Hon är smart och lite lurig och kan säga olika saker till mig och sina föräldrar för att få extra tid inne i stan.
Därför stämmer jag och hennes mamma alltid av vilka tider som gäller. Man får påminna sig om att hon bara är tolv år
hela tiden, hon verkar mycket äldre, ler Helena. När Melanie väl dyker upp bakom en pelare vid den vanliga mötesplatsen har hon bestämt att hon inte vill gå på Cosmonova längre.
– Men vi har ju redan biljetter, försöker Helena som ganska snart får ge sig och ändra planerna till en fika på stationen. Melanie ska nämligen möta upp sin kusin om en timme och hälsa på »Idol Johan« på ett hotell i närheten.
Information som genast kollas upp med Melanies mamma.
MELANIE ÄR LITEN, söt och mörk och ägnar större delen av sin uppmärksamhet åt sin ständigt ringande mobiltelefon och förbipasserande killar under kafébesöket. Plötsligt tittar hon upp och visar oss några sorgsna dikter hon har skrivit på sin mobiltelefon. Hon är en tjej som man blir överraskad av så Helena har fått lära sig att deras träffar sällan blir som planerat.
– Man måste vara ganska snäll och ha gott tålamod för att vara en bra coach tror jag. Speciellt om man ska träffa yngre tjejer. Det är viktigt att hela tiden komma ihåg att det är Melanie som ska tycka att det är kul och att hon ska må bra, konstaterar Helena.
Första träffen gick smärtfritt. Helena berättar att hon inte var speciellt nervös innan.
– Jag tänkte, hur farlig kan hon vara, hon är ju bara 12 år, skrattar Helena. Jag tyckte att Melanie var jätterolig och ringde min pojkvän på vägen hem och berättade att var en skitkul, liten punkartjej jag skulle bli coach till. Melanie gör allt för att provocera både mig och sin mamma, så på vår första träff hade hon en t-shirt som det stod »I love sex« på, garvar Helena varmt.
– JAG BESTÄMDE MIG för att jag ville ha Helena som coach för att hon såg trevlig ut, var pratglad och också gillade hästar, berättar Melanie.
Första tiden som coach hade Helena som ambition att Melanie skulle lära sig någonting nytt på varje träff. De gick i Gamla Stan, tittade på slottet och Rosenbad och gick på utställning om Apartheid. Men hon märkte ganska snart att Melanie inte riktigt var fokuserad.
– Jag trodde att hon skulle tycka att det var kul och bra att veta var regeringen sitter och så. Sen märkte jag att Melanie bara spanade på killar, så det var en miss av mig, skrattar Helena.
– Men glassen vi åt efter utställningen var god, säger Melanie glatt.
Moa Stridde