White Paper med policyrekommendationer från vårens konferens om kriminalitet
Den 17 februari 2020 höll Unga Fredsbyggare med stöd av IDEDI i en stor konferens om unga och kriminalitet. Nästan 400 personer deltog i publiken och representerade flera delar av samhället: politiken, skolan, socialtjänsten, fritidsledare, journalister, civilsamhället, polisen och andra myndigheter.
På scen fick unga som bor i områden där kriminalitet bland unga är mer vanligt förekommande än på andra platser ge sin lägesbild och problematisera frågan. Vi pratade om hur det är att känna sig utanför samhället, och vad bristen på hopp och tillit till samhället kan göra med unga människor. Att inte känna sig som en värdefull del av samhället leder många unga till att istället välja andra sammanhang där de känner sig hemma, som också ibland är väldigt destruktiva.
Bilden av unga och kriminalitet är mycket komplex och vi är inte alltid överens om orsak och verkan. Men att unga själva är de som ofta drabbas hårdast av destruktiva verkningar kopplade till kriminalitet går ändå att konstatera och därför var konferensens deltagare överens om att unga bör involveras i lösningarna som tas fram och att vi måste agera tillsammans för en positiv förändring.
Vi har sammaställt ett White Paper från konferensen som sammanfattar det som kom fram under panelerna och som avslutas med en sektion med policyrekommendationer. De är baserade på det som kom fram under dagen och det som Unga Fredsbyggare som projekt anser behöver ske för att skapa positiv förändring så att färre unga hamnar i kriminella och destruktiva sammanhang.
För att lyckas krävs tre grundläggande saker:
- Relationsbyggande och samarbete mellan alla aktörer i samhället – staten, kommuner, myndigheter, näringslivet och civilsamhället.
- Det måste finnas alternativ till kriminalitet. Att erbjuda hopp, framtidstro, positiva förebilder och en känsla av gemenskap utanför de kriminella gängen. Unga behöver känna sig mötta, behövda och välkomna in i samhället där de ges chans till utbildning, jobb och egen försörjning.
- Inkludering krävs. Vi behöver skapa ett ”vi”, en känsla där ungdomarna är ”våra unga” – att de tillhör vårt samhälle och utgör en viktig resurs för vårt samhälles framtid. Ungdomarna sitter på en del av lösningarna, samhället behöver bli bättre på att lyssna på dem. Detta kräver tillit mellan samhällsaktörer och unga. Vi måste bygga relationer med våra unga och ha förmåga att tala samma språk kring problematiken.
Här kan du se klipp från konferensen som filmades av UR:
https://urplay.se/serie/216476-ur-samtiden-den-forsta-som-sag-mig-var-en-gangledare
Foto: Gabriel Riveros