Vad finns det för alternativ till den repressiva politiken här och nu?

Unga Fredsbyggares Sarah Dolah talade om alternativ till ”hårdare tag” på konferensen ”Trygghet genom inkludering” av Institutet för Demokrati och Dialog. Finns det något som fungerar här och nu?

Från början var vårt utbildningsprojekt Unga Fredsbyggare ett svar på ett behov vi såg när vi jobbade med unga vuxna runt om i landet. Ett behov av att stötta unga som ser sig själva som viktiga konfliktlösare, som har ett förtroendekapital bland andra unga och som har en avgörande roll i att lösa konflikter om uppstår i skolan, i hemmet, på gatan, men även sådana som är så pass allvarliga att de kan leda till död – så som dödsskjutningar. Det finns personer som gör det här på sin fritid, även om de formellt ”bara” har rollen fritidsledare, ungdomsledare, imam eller fotbollscoach.

En av våra deltagare blev uppringd mitt i natten av anhöriga till en som blivit mördad i en dödskjutning och nu ville kräva ut hämnd mot de som gjort det – och vår deltagare sätter igång det som borde varit krishanteringen från samhällets sida. Men eftersom tilliten brister till samhället så ringer man inte till polisen, utan man ringer till sin ungdomsledare som stiger upp mitt i natten och förebygger en hämndaktion och räddar ett liv. Genom sitt sätt att agera på, att medla på och genom sina relationer och den tillit man har byggt upp genom sitt arbete i sitt lokalområde.

Dessa unga ledare utbildar vi i en metod som heter Dialogue for Peaceful Change som utvecklats i Nordirland under det blodiga inbördeskriget och den har visat sig framgångsrik i medling och konflikthantering. Det handlar bland annat om att förstå biologiska responser när det kommer till konflikt, vikten av den underliggande berättelsen i en konflikt och om medlande kommunikation. Vi har snart utbildat 90 unga ledare i metoden runt om i landet.

Vi vill se en satsning på informella konfliktlösare, unga ledare som jobbar med dessa frågor idag i sina lokalområden. Vi vill att de ska få erkännande som viktiga medlare och konfliktlösare, istället för att bli misstänkliggjorda. Vi vill att samhället börjar se dem som en resurs och ett komplement till polis, socialtjänst och skola. De måste bjudas in i fler sammanhang, som experter. Utöver erkännandet vill vi att de ska bli stöttade av samhället, de måste få betalt för arbetet de idag utför på fritiden. De måste få verktyg för att hantera en briserande konflikt. De måste få löpande kompetensutveckling och någon att tala med om det som de är med om.

Dessa individer riskerar att bränna ut sig. För dem handlar det om att rädda liv på sina nära och kära, på unga de sett växa upp och hamna snett inte på grund av att de är onda utan på grund av bristande alternativ och tillit till samhället. Dessa unga ledare känner inte att de kan ta en paus.

Vi menar inte att dessa ska ersätta polisens arbete eller socialtjänstens, det är ingen kritik mot någon, varken den som är involverad eller den som inte lyckas involvera sig. Men vi menar att det är så här verkligheten ser ut, dessa unga ledare gör ett stort och tungt arbete. Vi som samhälle måste se till att de här människorna inte bränner ut sig, när de försöker rädda andra ungas liv. De förtjänar samhällets stöd och erkännande som fredsmäklare.

Många frågar oss – hur fick ni dessa unga med bristande tillit till samhället att komma till er? Svaret är – det gjorde de inte. Vi har lagt mycket tid och resurser på att använda oss av trovärdiga budbärare för att nå fram till de unga vi vill nå. Någon som själv bor i området, som varit med om samma saker som de unga ledarna är med om idag. Tillit och relation spelar roll för att kunna ta nästa steg. Vi måste bli smartare i att avgöra vem som kan föra fram det ett budskap och tilltala de här unga som känner sig så utanför. Här har civilsamhället en viktig roll att spela när det kommer till både förebyggande och riktade insatser.

Sarah Dolah, projektledare Unga Fredsbyggare, Fryshuset