– Jag började spela basket när jag var 13 år. Då spelade jag i Harem Basket som är en liten basketförening i Solna. Vi slog ihop laget med Alvik, och blev Harem-Alvik och under den tiden var Alvik en del av 08 Stockholm; en förening som sedan slogs ihop med Fryshuset Basket. Vi var väldigt duktiga under tonåren och många i laget spelade redan under gymnasietiden i elitserien. Jag kom till Sverige när jag var 4 år från Bosnien i f.d. Jugoslavien och växte upp i Västra skogen och senare runt Hagalund, Blåkulla i Solna. På den tiden upplevde inte jag att Solna var en “ort” och inte heller att det var segregerat utan att man åkte mycket mellan orterna.

Det var genom basketen som jag kom in på Fryshuset. Jag har både tränat och coachat i 08-laget och efter att jag kom hem från mina studier och basketspel i USA fick jag anställning på 08 Stockholm Human Rights. Då föreläste jag om samarbete och ansvar som en del av basketen och det var då jag insåg att jag gillade att stå framför folk och tala. Så jag började plugga till gymnasielärare i engelska och religion samtidigt som jag jobbade extra i receptionen på Fryshuset Hammarby sjöstad. Det var Raisa Lång Velazco som tog tag i mig när jag var klar med utbildningen och tipsade mig om att börja jobba som lärare i Fryshuset grundskola Västra. De hade andra lokaler då i Kista och för 4 år sedan flyttade skolan in i de lokaler i Husby som vi är kvar i idag. Det blev och är fortfarande mitt första lärarjobb. Jag har också varit studievägledare, jobbat som hemkunskapslärare, SO-lärare och en massa annat och nu sedan cirka ett halvår tillbaka har jag varit kommunikatör för Fryshuset grundskola Västra. Vi har en känsla av att ställa upp för varandra där det behövs.

Har du några speciella minnen från dina år som lärare? 

– Det finns så många minnen och mycket känslor inblandade. Eftersom det är en liten skola med tre klasser, en 7:a, en 8:a och en 9:a, så spenderar man mycket tid tillsammans. Det gör att vi också kan se varje person, det går liksom inte att försvinna i mängden här. Även de som inte vill bli sedda blir sedda och att ingen kommer utanför. Det är en del av något vi kallar “Husby-modellen”. Vi vet hur viktigt det är med en personlig relation till eleverna, det är något man hela tiden jobbar med och vi har en bra stämning i skolan. Vi blir glada när vi ser varandra och eleverna säger hej när vi träffas ute. Jag är mentor för en klass som går i 9:an nu och vi ska åka på en resa tillsammans innan de slutar.
Ett annat minne som jag har är från när jag själv gick i skolan så hade jag en lärare som hette Gittan. Hon tog med oss i klassen ut till sitt landställe. Vi var ju också ungar från orten och jag minns hur fint det var att komma dit. Jag hoppas att eleverna här i Husby uppskattar när vi åker på resor!

Vad är den största utmaningen med ditt arbete?

– Den största utmaningen för mig själv är att ha tålamod. Att bara hålla sig lugn i situationer som kan uppstå för det hjälper inte att höja rösten. Man vinner aldrig en diskussion riktigt med barn. Och barn är ju barn och kan vara lika jobbiga överallt men på olika sätt. Det handlar om att möta dem och att försöka ta alla som de är.

Jag tror att många unga idag också sover för lite, man har mobilen eller datorn ständigt och det märks direkt på humöret om någon är trött. De orkar inte koncentrera sig så länge då. Ibland om jag märker att eleverna inte kan fokusera så kanske vi går utomhus och kör lite samarbetsövningar, spelar basket eller gör något annat. Det är ju skolplikt så vissa saker måste de göra eller ha närvaro vid men även om de alltid inte är jättepeppade blir det lättare om vi har en bra relation och dialog.

Jag vill att eleverna ska känna att det finns utrymme att be om hjälp av mig som lärare, för man vill öka deras studiemotivation och att de ska må bra i skolan. Även att de ska tänka tillbaka och minnas skoltiden som en fin tid.

Vad ska du gör i sommar?

– Då tänkte jag mest hänga på min odlingslott. Den har jag har haft i över 10 år. Där kan jag träffa familjen, få frisk luft och odla så jag hoppas på bra väder i sommar.

 

Basket tiden var en rolig tid för Jasmina och personerna hon tränade med var hennes närmaste vänner.