Ledarutbildning psykisk ohälsa, Mimmies story

Vad har du för bakgrund? (utbildning, tidigare arbete, nuvarande arbete/position, etc.)   

– Jag har en bakgrund med en bråkig skolgång, jag har gått gymnasiet med tyvärr utan betyg. Jag har efter det inte studerat vidare, men innan jag började arbeta inom Fryshuset har jag arbetat inom olika områden inom service/kundtjänst. Sedan 2,5 år tillbaks arbetar jag inom Fryshuset och har varit involverad inom många olika projekt och verksamheter, idag arbetar jag som samordnare inom Vi Behövs (en utbildning inom ledarskap och krisberedskap för unga) och Ung Opinion (en samordningsgrupp för att involvera unga inom politik och få ungas röster att höras).  

Varför valde du att gå denna kurs?   

– Jag valde att gå kursen då min hjärtefråga ligger bland unga och deras psykiska hälsa. Jag ville utveckla mina verktyg och kunskaper inom hur man kan arbeta med unga som inte mår bra och få tips och knep på hur man kan bemöta unga inom olika svåra situationer. Då man ofta kan känna en oro för att förvärra situationen, inte veta vad man ska säga eller veta vilka rättigheter/skyldigheter jag som anställd har när man möter unga i dessa situationer.    

Var det något speciellt kopplat till ditt arbete som lockade dig till denna kurs?   

– Då jag arbetar med en målgrupp som tyvärr ofta möter hinder eller svårtigheter i sin vardag, och där resultatet blir att de utvecklar psykisk ohälsa eller mår dåligt, så tyckte jag att denna kurs kunde hjälpa mig, att hjälpa dom.  

På vilket sätt har din förståelse för psykisk ohälsa förändrats innan kontra efter utbildningen?   

– Nu vet jag mer om hur man kan bemöta unga i olika möten, bra tips och knep på hur man kan använda olika verktyg när en situation uppstår. Personligen är jag en människa som gärna vill gå in och ”lösa” problemen, för det enda man vill är att ta bort rädsla, smärta och ohälsa hos de unga. Men efter kursens gång har jag fått en större övergripande bild på hur jag kan hjälpa på andra sätt och även vilken roll jag har i mitt arbete, att det är okej att ta hjälp av en kollega tillexempelt trots att vi har tystnadsplikt och/eller att det inte är mitt ansvar som person att ”lösa” problem som en ung har, men hur jag kan vara sidan om och stötta istället.   

Vad lärde du dig för tekniker som kan hjälpa dig förstå samt möta behoven som en ung individ (eller annan målgrupp) som lider av psykisk ohälsa har?   

– Det mest specifika var hur/vad man kan säga i olika situationer. T.ex att våga fråga mer och ta för sig mer i samtalet med personen man möter, meningar som ”Hur har du gjort för att orka med hitintills”. Sen även de olika rollerna att ta sig ann, hatten, filten och örat, hur dessa ”delar upp” situationerna och hur man kan arbeta med olika moment beroende på hur situationen ser ut och var ungdomen befinner sig.     

Vilka nya kompetenser fick du av denna kurs?    

– Mycket! Jag tyckte att allt var lärorikt, speciellt de delar jag nämnt ovan och att överlag få ett grundläggande och övergripande underlag för hur man kan arbeta med psykisk ohälsa. Jag tycker även att det är värdefullt att ha materialet i bakgrunden att kunna gå tillbaks och kolla på när man befinner sig i en situation med en ung som mår dåligt och man behöver lite back-up på hur/vad man kan göra och ska göra utifrån den roll jag besitter.   

Hur tror du att denna kurs kan hjälpa dig i ditt personliga och professionella liv? (Ge exempel)   

– Ökat ”ordförråd” (kan man uttrycka sig så? haha… Det jag vill ha sagt är att jag nu känner att jag har ökad hjälp på traven med frågor man kan ställa som visar att man lyssnar, men där man inte går över gränsen och ifrågasätter). Och att jag kan se vilken roll jag ska ta mig ann och inte, det kan vara lite svårt ibland att navigera och känna att man gör tillräckligt. Samt hur vi kan arbeta med den samhällsutmaning som finns kring psykisk ohälsa.  

Till vem hade du rekommenderat denna kurs?   

-Alla! Det finns ingen som inte kan få nytta av att lära sig mer eller få en större inblick i psykisk ohälsa, det tycker jag att alla ska få oavsett om man jobbar med unga eller inte, då kursen även går att applicera på ens privatliv som vänner, barn och familj men även sig själv!  

Har du något annat du vill tillägga? 

 – 2008 antogs en nollvision i Sverige för suicid. 2020 skrevs det om att ca 800.000 personer i världen tar sitt liv, per år. Det uppskattas att ca. 40 – 50 personer under 20 år dör till följd av suicid i sverige, varje år. Och dessa siffror är inget vi ser minskas, jag tycker att det är otroligt viktigt att alla får en större lärdom om hur psykisk ohälsa kan ta form och vad man som medmänniska kan göra för att hjälpa någon som mår dåligt. Vi måste lära oss att ta hand om varandra, därför är jag tacksam för att utbildningar som denna finns, för att öka möjligheten att uppnå den nollvision vi alla måste sträva efter.